En olycka man sent kommer att glömma!

Idag är ingen bra dag, inget roligt alls.
har en dunkande huvudvärk fortfarande, fortfarande känslan av att tåget kör på något/någon!
RIP vem du än var!

Måndag igen, trodde det skulle vara en vanlig måndag där man åker saltsjöbanan mot jobbet!
när det endast var ett 10 tal meter kvar till slussens slutstation, reste jag mig och känner helt plötsligt att tåget hoppar till, ja det kändes typ som vi kört på en sten.
tåget bromsar in och stänger av elen, sen säger någon i högtalaren efter en stund att vi kommer bli stående en stund. när nån minut ytterligare gått, börjar folket på tåget självklart undra vad som hänt och plötsligt hör vi syrener som kommer allt närmare. precis utanför vår vagn samlas ambulansbilar, polisbilar samt brandbilar. efter en stund kommer en polis in och berättar det jag kände det jag TÄNKTE! någon ligger under oss! tåget, VI har kört på någon!!!
det är flera timmar sen men jag får fortfarande ont i magen och en tår i ögat när jag tänker på det.
poliserna säger att vi får stanna ett tag till på tåget. vi satt på tåget i 30-40min efter olyckan hänt, väldigt snabbt arbetat tycker jag av alla som hjälpte till men jag kan säga att de var den längsta halvtimmen i mitt liv!

jag blev rätt skakad och chockad över att se hur folk beter sig när något sånt här händer, vissa sitter i telefon och pratar som om inget har hänt, andra sitter och filmar och tar kort, för det här är tydligen vad världen vill se.
själv sitter jag intryckt i en hörna, och undrar vem var han? ville han dö? var det en olycka? varför var han på spåret??!??!? vem är hans familj? har han någon?

usch, detta blev en oerhört ledsamt dag för mig!