längtar

längtar till fredag, då ska jag o moster åka ut till landet!
kommer dock sakna min älskling, men han ska ändå jobba så då är det mycket roligare för mig att åka ut till landet så jag får gå i skogen och plocka svamp, umgås med moster samt träffa min mormor och morfar!

idag har det inte hänt så mycket.
fick ta en stark värktablett igår igen för att kunna sova, dom hjälper mig på natten men jag blir som en sombi dagen efter, vaknade halv 10 imorse kom knappt upp, gav Adde en kram och höll på att somna i hans famn! sen ser mina ögon ut som jag inte fått sova på flera veckor!
usch det här med att äta tabletter tycker jag är jobbigt. när jag var i tånåren och inte mådde så bra psykiskt så åt jag väldigt mycket tabletter, trodde att de skulle hjälpa mot min så kallade inre smärta men det gjorde det ju självklart inte, efter jag slutade upp med dom dumheterna känner jag mig nojig angående tabletter för jag är så rädd att äta för ofta eller till och med fastna. 
Jag har ju haft ont väldigt länge i mina ben och rygg, mer en ett år nu. så till och från har jag ätit tabletter under denna tid, jag undrar vad dem gör mot min kropp!?!
jag undrar vad jag gjort för fel för att få min kropp att må såhär dåligt när man är 24år gammal!
men det är bara kämpa på, ska till min sjukgymnast imorgon igen så han kan få sätta sina armbågar i arbete haha :)

har förresten bytt namn nu, eller bytt och bytt jag har tagit bort mitt ena efternamn och heter numera Christina Franzén.
nu väntar vi på att skatteverket ska höra av sig så att Adde me får heta Franzén
vi fick ju tyvärr avslag på Freck, vilket jag tycker är sjukt konstigt med tanke på att det inte finns någon som heter det. men det fanns någon som hade ett namn som lät likt Freck. men men jag klagar inte Franzén är ett fint namn som jag är väldigt stolt över att få ha, Waldenström är jag i mitt hjärta ändå ;)

en sak jag tycker är konstigt och ledsamt...
ser att det är folk som läser min blogg, men det är inte en enda person som ringt mig denna vecka efter de läst min blogg i måndags.
hade jag haft en vän som var med i en sådan olycka hade jag ringt och frågat hur den vännen mår! men jag kan väll kanske inte begära något sånt... känns bara ledsamt att ingen verkar bry sig. alla är väll så upptagna att de inte hinner slänga iväg ett sms eller ringa. Nog sagt om det, är glad att jag har min make! han finns alltid där för mig!